Gloriaeffekten kallas den fritt översatt till svenska (men är möjligen även på svenska mer känd som Haloeffekten) och är så invand att de flesta nog skulle uppfatta den som alldeles normal. Kanske till och med som tecken på hög kompetens. Inte desto mindre har den under lång tid orsakat problem, lidande och hinder i en sådan omfattning att den har omfattats av massor av forskning, vars resultat har varit mycket entydiga. Vad det handlar om är det mycket vanliga antagandet att en person som är högt kompetent inom ett område också är det inom andra områden. Två mycket välkända statschefer är aktuella exempel på detta. Den ena var i flera decennier en välkänd fastighetsmogul, teve-personlighet och miljardär. Ganska oväntat utsågs denne i demokratiskt genomförda val till statschef. Samma sak skedde med en person som i sitt hemland under två decennier hade gjort sig känd som skådespelare och underhållare. Ingen av dem hade utbildning i statskunskap eller politisk erfarenhet, men alltså högt uppskattade och beundrade av många medborgare i sina respektive länder. Statschefer blev de och utfallet av dessa beslut kommer kanske i framtiden bli föremål för både studier och underhållning.

Ett företag vars produkt enbart drivs av elström och vars upphovsman länge var känd som mycket innovativ, intelligent och rik, började göra tydliga politiska ställningstaganden. Inte om okontroversiella frågor eller sådana som de flesta har samma uppfattning om, utan genom att beskriva en av två kandidater till en ytterst eftertraktad politisk position som lögnare. Andra spörsmål som den hittills generellt populäre företagsledaren uttryckte tydliga åsikter om var abort, immigration och vapen. Alltså ämnen som de flesta uppfattar som viktiga. De som hade gjort stora ekonomiska uppoffringar för att köpa en av företagets produkter och som hade identifierat sig med de egenskaper och värderingar man uppfattade att produkten hade, kände sig nu tveksamma. Hade de blivit lurade? Var produkten ett uttryck för värderingar man inte alls högaktade, utan tvärt om föraktade? Många som hittills hade planerat att köpa en av företagets produkter vände nu sina blickar mot alternativ som var förknippade med andra värderingar.

En institution hade i flera hundra år åtnjutit allmänhetens fullständiga förtroende och verkat med högsta grad av integritet. Blott individer med yttersta kompetens inom sitt specialområde valdes in som medlemmar och detta skedde både mycket sällan och genom ett nålsöga av regler och procedurer. Man valdes in på livstid och institutionens offentlige beskyddare var landets kung. Så hände det att en av ledamöternas partner uppgavs vara serievåldtäktsman, vars kriminella och skamliga aktiviteter länge varit kända av flera ledamöter. Dessa gjorde inget annat än att rycka på axlarna och beskriva ledamotens partner som mycket kompetent, engagerad och central för institutionens verksamhet. Det lidande som denne hade orsakat andra och visat stor likgiltighet för, motsvarade alltså normalitet bland institutionens normer och utlöste därför ingalunda ett tydligt avståndstagande bland institutionens ledamöter. Detta blev en lika stor nyhet som de kriminella aktiviteterna och den allmänhet som hade uppfattat institutionen som bärare av de ädlaste av värderingar, var nu fly förbannad och krävde ledamöternas avgång. På kort tid hade institutionen och dess ledamöter fallit från mycket hög till mycket låg status och flera år efter händelsen bedrivs institutionens arbete ännu i stark motvind.

Skomakare, bliv vid din läst! har förstås en lätt unken klang, men även en del relevans. En person med färdigheter och erfarenhet inom ett område, kan mycket väl vara i fullständig avsaknad av annan relevant kompetens. Det är snarare sannolikt och den blygsamma andel professionella idrottare och musiker som efter avslutad karriär är framgångsrikt verksamma inom helt andra områden, bär vittnesmål om detta negativa samband.



